Marguita Clevenger
Jag var för liten för att
minnas, men jag har hört historien så ofta. Till och med detaljerna är levande.
Jag vill omtala det på det sätt det blivit omtalat för mig och är i
min hågkomst.
Jag var född utan ögon. Jag var
den lilla flickan som min far alltid hade drömt om, och han kunde knappt bära
den bördan. Han blev fullständigt nedtryckt varje gång han såg på
mig. Någon kristen var han icke och hans enda hopp var om en doktor
kunde göra något för att ge mig synen.
I desperation och blandat med
förväntning reste han och min farmor med mig till Joplin i Missouri för
att tala med doktor Tom Post, en ögonspecialist. Min far tiggde honom:
” Var så snäll, tänk icke på omkostnaderna. Jag vill göra vilket
arbete som helst med allt möjligt jag kan få, bara min lilla flicka får
se". Läkaren undersökte mig noggrant och vände sig till min far med
stor sympati och sade: "Ingen läkare kan göra något här. Barnet har
tomma ögonhålor. Mitt råd till dig är att du sparar dina pengar och accepterar det
faktum att du har en blind dotter". Doktor Post tryckte fars hand och
följde honom till dörren medan farmor tog hand om mig. Min far
kom hem i kval och smärta.
Men för min mor var det icke
någon kvalfull tid. Hon var en kristen som älskade Gud och litade på
honom. Stilla och lugnt accepterade hon att Gud hade tillåtit detta med
avsikt. Då hon gick med barnet hade Gud givit henne en dröm om det ofödda
barnet. I drömnen var barnet en flicka, men barnets ansikte hade ett
tomrum istället för ögon. Mor visste att jag skulle bli född
blind. Men hon som så stilla accepterade min blindhet, trodde aldrig att
jag skulle fortsätta att vara blind. Min mor läste ständigt i sin bibel
och det skapade en trons förväntning av hela hjärtat på att Gud skulle hela
mig.
En vecka efter att vi besökt
doktorn bad hon min far att göra henne en tjänst. Kunde han och farmor ta
mig med till en tältevangelist som var på besök för att han skulle bedja
för mig. Hennes tro var så stor att hon väntade att far skulle komma hem med
mig med ögon som var helbrägda.
Jag kom tillbaka till henne på
samma sätt som förut och om hon var modlös så varade det inte länge. Det var en
fuktig ansamling i mina ögonhålor som ständigt måste vaskas bort för att
icke mina ögonhålor skulle klibbas samman. Mor hade en sådan förvissning i sitt
hjärta att Gud skulle hjälpa att varje gång hon öppnade ett ögonlock för
att tvätta det, väntade hon att finna ett mirakel.
En dag då jag var sju veckor
gammal satt min mor vid det gamla köksbordet med mig i famnen. Hon doppade
en bomullstuss i sterilt vatten och begynte skölja mina ögonlock baköver. Denna
gång var det något som var annorlunda. Då klistret var borta från ögonlocket
och det blev öppet, var det ett nytt brunt öga som sken emot henne. Min
mors hjärta jublade och prisade Gud och hon begynte med det andra
ögonlocket. Också där var ett nytt brunt öga. Hon prisade Gud åter och
åter. Så sände hon bud på min far, där han var på arbetet och bad honom
vara snäll och komma hem ögonblickligen. Han kom störtande in genom dörren och
min mor lade mig i hans armar. Jag log mot honom, säger de, och öppnade
mina ögon.
För första gången i livet böjde
min far sig inför Gud och och prisade Honom. Från den dagen visste han att
Gud verkade på hans liv och äntligen överlämnade han sig till
sin Frälsare, Jesus.
Min far tog mig strax med
tillbaka till läkaren i Joplin. Han höll mig fram inför doktor Post
och begynte förklara. Medan tårarna rann nedöver läkarens ansikte
sade han: "Du behöver inte förklara för mig vad som hänt med
denna baby. Detta har inte någon mänsklig doktor kunnat göra, men Gud
som kan göra allting, har gjort ett mirakel. Eran baby har perfekta
ögon.”
Så omtalade han för min far att
han varit en personligt övertygad kristen, men under den medicinska studietiden
kom han bort ifrån Gud. Han hade hela tiden planlagt att komma tillbaka till
Gud, men hade haft det för upptaget och svårt. ”Nu, bekände han, talar Gud till
mig och jag kan inte avvisa honom längre.”
En månad senare dog doktor Post oväntat i ett hjärtslag, men han
var redo att möta sin Skapare.
Det är svårt för många
att förklara ett mirakel. Som det var i apostolisk tid, så skall det
vara i dag. Avsikten med under skall vara att män och kvinnor lovprisar
Guds namn och tar emot Jesus som sin Frälsare. Men det sker genom
tro.
Jag är tacksam för den perfekta syn jag har i dag och för en Bibel-läsande mor som trodde på bönens makt och förväntade sig ett Guds under.